Caroline Modén

Idag är jag jäkligt nöjd med min prestation faktiskt. Med lite envishet och jäklar anamma dubblade jag tiden jag orkat springa hitils :) Är sjukt stolt över mig själv för det :) Jag orkar mer och mer och det är en helt underbar känsla! 

.

Nåt annat som förbättrats på slutet är mitt självförtroende i gymmet. Förut kunde jag stå och powerwalka på löpbandet och i mitt huvud bestämma vad alla tyckte och tänkte om mig. Och i mitt huvud är alla mycket elakare än i verkligheten... No kidding! Å jag tyckte det va jättejobbigt. Jag kände mig som en elefant i souvenirbutik och mådde jättedåligt av alla dessa tankar. Jag jämförde migsjälv med ALLA andra i gymmet. Hur länge dom sprang, hur mycket dom svettades, flåsade, hur mycket mindre dom va än mig etc. Det tog upp det mesta av tiden jag spenderade där och jag valde helst att gå dit när jag visste att det bara va jag och nån till. Nu springer jag, svettas och flåsar och tänker mest bara på att jag ska slå mina personliga rekord. Självklart dyker upp det nån tanke ibland, "dallrar det nu tro?" Men då stöter jag bort den tanken med att jag är på  precis rätt ställe om jag vill få bort det där dallret :) För det mesta tänker jag bara på andningen och att jag gör framsteg nästan varje gång jag ställer mig på det där bandet :) Ni anar inte hur skönt det är! :)

.

Mitt självförtroende har blivit lite bättre och det är helt och hållet träningens förtjänst! :)